Bomkapel 90 i pressen igen

Jag har tidigare skrivit om det olyckliga i att Bombkapsel 90 (BK90) kom att omfattas av Oslokonventionens förbud mot klustervapen, se här. Inte för att BK 90 inte skulle vara ett klustervapen men väl för att det inte är ett sådant klustervapen som de som skadar och lemlästar människor, främst civila, som råkar komma in i ett område som varit mål för klusterbomber.

i Aktuellt och idag 1 aug även i SvD uppmärksammas att tillräckligt många länder nu ratificerat Oslokonventionen för att den skall träda ikraft. I Sverige pågår fortfarande en beredning men det torde inte finnas något alternativ till att även vi ratificerar. Det är försent nu att kämpa för en konventionstext som tar hänsyn till att BK 90 är ett vapen med substridsdelar som inte alls har de egenskaper som Oslokonventionen sades vilja angripa.
BK 90 substridsdelar må vara en ursprungligen tysk konstruktion men deras tändsystem är utvecklat speciellt efter de krav som Flygstaben och Försvarets materielverk ställde. Till skillnad från de andra klusterbomberna som finns i ett antal länders flygvapen så skulle BK 90 användas över eget territorium som, i den hotbild mot vilken vapnet framtogs, kunde tas av en angripare. Syftet var att efter bekämpningen så skulle vår egen trupp återta marken och självfallet skulle snarast möjligt civilbefolkningen kunna vistas i området. Det vore med andra ord förödande om egen trupp och egna civlbefolkningen riskerade att lemlästas eller dödas av vår egen vapenverkan. Det spelar faktiskt ingen roll om BK 90 skulle ha 50 eller 75 % blindgångare (siffran ligger i realiteten på någon procent), när en viss, kort tid förflutit efter fällning har substridsdelarna tappat sin tekniska förmåga att initiera detonation och stridsdelarna kan, hårddraget, användas som bordsprydnader.

BK 90 är inte ett vapen lämpat för insats i Afghanistan och liknande stridsområden. I ett försvar av Skandinaviskt territorium, som ju åter är aktuellt, finns emellertid idag och i en överblickbar framtid ett antal sådana måltyper som var dimensionerande för BK 90 utveckling.

I bloggen ”Förmågeglapp” pekar Wiseman på att JAS 39 attackförmåga är helt otillräcklig då beväpningssystemet, föutom automatkanon, endast innehåller en 250 kg styrd bomb och sjömålsrobot Rb 15. I ett försvar av vårt eget och grannländernas territorium (enligt vår solidaritetförklaring) är denna vapenarsenal inte tillfyllest och när nu BK 90 faller från finns alltså ett antal relevanta måltyper mot vilka vi saknar lämpligt vapen. I morgonndags hotbild finns dessutom viktiga måltyper mot vilka vi inte alls har lämpliga vapen. Den anskaffning av SDB som annonseras är på intet sätt ersättning för BK 90.
Faktum är att jag överhuvud taget inte kan se vilka relevanta mål SDB lämpar sig för men det är en annan fråga och jag avser inte ta upp den här.

Den som vill läsa lite mer om hur en pilot från kalla krigets dagar ser på Flygvapnets roll i dagens och morgondagens försvar rekommenderas att läsa här.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: