Flygvapen – kostar bara en massa pengar?

Den som klickat på min Gravatar till höger kan läsa att jag försöker vända mig till dem som hittills inte är så djupt engagerade i försvarsfrågor.
Tillägg: HTMLkod till länkarna är nu 29 nov korrigerade

1: Varför detta blogginlägg?

Det finns flera för vårt framtida försvar avgörande frågor som nu ligger nära och där försvarsbloggarna , och i någon mån massmedia, ökat intensiteten kring dessa frågor. Jag tänker främst på frågan om hur ÖB och respektive försvarsgren skall bygga upp den av riksdagen beslutade Försvarsmaktsorganisation 14, benämnd så eftersom det förutsattes att den skulle vara intagen 2014.
Den andra frågan, av bloggkollegan Wiseman benämnd ödesbeslut, är att Riksdagen förväntas snart ta beslut om vilken väg Sverige i framtiden ska gå avseende sitt luftförsvar och stridsflyg. Detta beslut, med efterverkningar för de närmaste 30 åren om inte till och med 50 åren,  kommer inte att föregås av någon kvalificerad utredning. Jag har av ett flertal kommentarer till dessa bloggar funnit att en del kommentatörer är dåligt insatta i frågan. Eftersom dom uppenbarligen är intresserade nog för att följa debatterna tänker jag i det följande försöka skriva en ”Flygstridskrafter for Dummies”.

2: Vad är och vad kan Flygvapnet efter Kalla Krigets slut?

Flygvapnet är sedan 1998 en integrerad del av Försvarsmakten. Liksom övriga Försvarsmakten är det ett av de verktyg som svensk utrikespolitik förfogar över för att bevara landets integritet.
Flygvapnet kan genomföra insatser själva eller tillsammans med andra länders flygförband, primärt i Sverige och närområdet, men även utanför närområdet och i annat syfte än att försvara Sveriges integritet, allt enligt Riksdagens instruktioner. För att kunna genomföra insatser tillsammans med andra länder och/eller under andra länders ledning övas sådana insatser regelbundet. Då NATO f n är den enda instans som har förmåga och kapacitet till flygstridsledning utanför det område där Flygvapnets egen organisation kan leda stridsuppdrag är det NATOs procedurer och taktik som präglar sådana övningar.

3: Vad karaktäriserar Flygvapnet?

Flygvapnet är jämfört med Marinen och Armén en ung försvarsgren och därmed inte så tungt belastad av gamla traditioner eller av ”så har vi aldrig gjort förr”-mentalitet. Den snabba expansion som skedde under 2 VK och fram till en bit in på -60talet skapade befälsbrist vilket framtvingade en för tiden hög grad av delegering som visade sig lyckosam. Detta bäddade för den uppdragstaktik som föll sig naturlig när t ex två flygplan (rote) åstadkom betydligt bättre resultat än vad en grupp (fyra flygplan) under ledning av en gruppchef i tidigare generations flygplan kunde åstadkomma. Den snabba tekniska utveckling som präglade stridsflyget passade Flygvapnets organisation. Även den snabba tekniska utvecklingen inom teleteknik och kommunikation låg inom det gripbara för dem som dagligen jobbade med avancerade flygplan och redan för J35 B, den andra Drakenvarianten, hade ett system för röstlösa och krypterade styrorder mot det mål som jakten leddes in mot. Till JA37 och JAS39 A/B hade detta kommunikationssystem utvecklats till något som i många avseenden var överlägset det som NATO idag använder.
Samtidigt kan man konstatera att flygoperationer – särskilt med mångs förband inblandade – är så komplexa att samordning måste ske på central nivå. Flygvapnets ledningssätt kom därför att präglas av central ledning/samordning men med uppdragstaktik för förbanden, vilket i hög grad lämnar åt föraren/rotechefen att avgöra hur uppdraget skall lösa när han själv fått överblick över läget i stridszonen. Detta skapade en pilotkår som omvittnat var bland de skickligaste i Västvärlden.
Det tycks vara vanligt att gemene man inte är införstådd med vad som skapar ett lyckat flygföretag – stridsflygaren och hans flygplan står oftast i förgrunden. Sanningen är dock att det är en lång kedja av verksamheter som alla måste lyckas innan föraren kommit i läge att avfyra sina vapen och därmed fullgöra vad uppdraget gick ut på. Jag har här inte utrymme att ta upp allt men vill peka på en av de viktiga länkarna i kedjan, nämligen förmåga att kommunicera krypterat mellan stridsledningscentraler och flygplan och mellan flygplanen i ett förband, eller mellan förband. Där har majoren Peter Neppelberg via gästinlägg hos Wiseman i fyra delar redogjort för läget.
Läs avsnitt 3 och avsnitt 4

4: Vad kan vi förvänta oss av Flygvapnet?

Sedan 2.VK har Flygvapnets huvuduppgift varit att skydda Armé- och Marinstridskrafternas mobilisering och förflyttning mot det troliga invasionsområdet. Därefter låg det på Flygvapnet att även i mesta möjliga mån reducera angriparen under överskeppning eller gränsövergång. Ett lyckat skydd av de egna flygbaserna var naturligtvis en förutsättning för att Flygvapnet skulle lyckas påverka krigsförloppet.
Efter Warszawapaktens fall är hotbilden ändrad.De senare årens militära konflikter pekar även på att krigsförloppen snabbats upp medan inblandade förband kraftigt reducerats i antal. Angriparen strävar efter att upprätta luftherravälde/No Fly Zone från dag ett. Trots att Flygvapnets uppgift fortfarande kan sägas att vara att skydda våra övriga militära förband mot bekämpning anser jag att vi kan formulera Flygvapnets främsta uppgift lite skarpare vad gäller dagens hotbild: Att själva eller tillsammans med andra länders flygförband förhindra att en angripare etablerar luftherravälde över Sverige, vare sig med långräckviddiga luftvärnsrobotsystem eller med Air Superiority Fighters eller med kobination av sådana system.
Denna skärpning av uppgiftsformuleringen har sin bakgrund i att ingen av Arméns brigader, ingen av Flottans ytstridsenheter och – observera – inget flygförband kommer at ha rimlig chans att nå sina operationsmål under trycket av angriparens luftherravälde! Vad jag påstår är alltså att om inte Flygvapnet får erfordeliga resurser så har vi satt även våra andra stridskrafter i ett uselt läge. Det faller av sig själv att något eldunderstöd i form av CAS (close air support) inte kan ges där angriparen har luftherravälde.

Behöver Sverige modernisera stridsflyget om 10 år? Jag skrev följande som reaktion på en artikel i Ny Teknik. Den får duga som introduktion till problematiken.

5: Post scriptum:

Jag är glad om Du käre läsare nu känner dig lite bättre rustad att bedöma vad som skrivs i media och vad som yttras av diverse politiker. Törs jag hoppas på att du engagerar dig i debatten?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: