Försvarsfrågor och valresultatet

I min senaste blogg (15 maj 2014) skrev jag
”I år inträffar två händelser som är särskilt intressanta för en pensionerad flygofficer med intresse för säkerhetspolitik. Den ena är Försvarsberedningens rapport, den andra är om man kan spåra de olika partiernas inställning till det militära försvaret i resultatet av riksdagsvalet”.
Därefter skrev jag några kommentarer till rapporten som kan läsas under rubriken

”Med överblick över de närmaste fem åren ?”.

Det slutliga resultatet av riksdagsvalet väntar fortfarande på utlandsröster mm men idag, dagen efter valet, finns material nog för att dra de väsentligaste slutsatserna. Jag vet att massmedia kommer att vara fulla av analyser men för att ha så få influenser som möjligt av vad andra skriver utifrån sina perspektiv så vill jag nu skriva sett från mitt perspektiv.

Riksdagsvalet 2014 ledde till ett byte av regering från Alliansen till Socialdemokraterna med idag okänd(a) allierad(e). Att notera är att Socialdemokraterna inte vann genom att många, som tidigare röstat på annat parti, nu övergått till Socialdemokratrna. Tvärtom gjorde de sämre val än 2010, när Mona Sahlin fick lämna ordförandeposten.

Två partier har haft stora förändringar av röstetalet, (M) har minskat och (SD) har ökat jämfört med 2010 års val. Enligt svt.se vallokalsundersökning bestod 41 % av (SP) väljare av tidigare (SP)-väljare medan 29 % kom från från (M) och 16 % från (S). Från (FP) kom 5 % och från de övriga partierna sammanlagt 9 %. Slutsatsen måste bli att en väsentlig del av väljarkåren ansett att (SD) står för en attraktivare politik än deras gamla parti.

Sverigedemokraternas inställning till migrationspolitik och assimilering är välkänd varför jag endast pekar på tre huvudpunkter i deras valmanifest:
– Ett skifte från det regelmässiga beviljandet av permanenta uppehållstillstånd till temporära samt en kraftig begränsning av asyl- och anhöriginvandringens omfattning till en nivå som vårt samhälle klarar av att hantera och som inte är högre än den i våra grannländer Danmark och Finland.

– Ett slopande av den generella arbetskraftsinvandringen till förmån för en så kallad ”blåkorts-modell” som uteslutande riktar sig till kvalificerad arbetskraft med en kompetens som saknas på den svenska arbetsmarknaden.

– En återgång till den assimileringspolitik som gällde fram till mitten av 1970-talet och som innebär att det är invandrarna som skall anpassa sig till Sverige och inte tvärtom.

Mot detta står Alliansens och i hög grad (M):s vädjan om att ”Jag kommer att vädja till svenska folket att öppna sina hjärtan för de mycket utsatta människor som vi nu ser runt om i världen. Jag kan redan säga att det kommer att bli omfattande kostnader för att ta emot dessa människor. De är så pass omfattande att det kommer att lägga ytterligare restriktioner för vad som finns utrymme för i offentlig finansiering. Därför lovar vi nära nog ingenting i den här valrörelsen, det kommer inte att finnas inget utrymme för det”.

(SD) har vidare i sitt valmanifest ett stort antal punkter som handlar om sjukvård, åldringsvård, miljöpolitik etc men där slås man inte av att (SD) väsentligt skulle skilja sig från vad andra partier skulle vilja lova om de hade mer pengar i budgeten.
När det gäller Försvaret skiljer sig dock (SD) väsentligt från vad andra partier utlovar:

– En betydande upprustning av försvaret med det långsiktiga målet att hela landet skall kunna försvaras i händelse av ett angrepp.

– Ett fördjupat nordiskt försvarssamarbete på alla områden med målet att upprätta en nordisk försvarsallians, men ett fortsatt nej till svenskt medlemskap i Nato

(M) har lett två försvarsberedningar. 2007 benämndes rapporten ”Säkerhet i samverkan” och där stod att läsa bl a ”Rysslands agerande gentemot de länder som tidigare ingick i Sovjetunionen kommer att vara ett lackmustest för den väg Ryssland väljer framöver”.
Ja, Rysslands krig mot Georgien 2008 blev ett lackmustest – men på Försvarsberdningens trovärdighet eftersom försvaret fortsatt urholkades genom underfinansiering. Nästa lackmustest blev kriget mot Ukraina. Rapporten maj 2014 benämndes ”Starkare försvar för en osäker tid”. Att beredningen fått några månades extra tid till sin rapport hade räddat den från att helt negligera Rysslands ambitioner kring tidigare sovjetstater.
Trots rapportens rubrik och omvärldsanalys föreslog Alliansen för 2015 en ”förstärkning” på ynka 7 promille och Försvarets andel av Sveriges BNP samma 1,2 % som de gågna åren för . Ingen substansiell förstärkning planerades förrän efter 2017, d v s i samband med nästa riksdagsval. Detta i ett läge där Försvarets organisation ”IO 2014” som beställdes 2009 men i realiteten inte skulle bli fullt bemannad och utrustad förrän på 2020-talet och att exempelvis Riksrevisionen konstaterat att varken idag eller de närmaste åren kommer Försvarsmakten att kunna nå upp till de krav på insatsverksamheten som riksdagen och regeringen har beslutat. Det saknas både tillräckligt med personal och materiel. Huvudorsaken till detta är underfinansiering. Steg har vidtagits av Alliansregeringen som torde kunna leda till närmare samarbete med de nordiska länderna även vid kris och krig men Försvarsmaktens resursbrist såväl i nutid som i den överblickbara framtiden talar mot att det skulle ge väsentligt större slagkraft eller uthållighet.

Den säkerhetspolitiska situationen i Europa sägs idag av det svenska politiska toppskiktet vara den allvarligaste sedan 1945. Tyvärr finns det inga tecken till något ljus i andra änden av tunneln.

Att gardera sig för risken att bli överraskad är ett fundament i en fungerande försvarspolitik. Där har Alliansen, ledda av Moderaterna, fallerat. Opinionsundersökningar alldeles före valet visade att Reinfeldt och Borg åtnjuter största förtroendet av dagens politiker. Ändå gjorde de en brakförlust.

SIFO publicerade i början av september en undersökning som visade att en majoritet av svenska folket vill stärka försvaret. Frågan verkar inte ställts om när denna stärkning borde ske men jag utgår från att de tillfrågade inte menade stärkning från 2018.

Det räcker inte att ha god ordning på statsfinanserna. De måste även fördelas rätt mellan anslagen.
Sannolikt har (M) aviserade flyktingpolitik med medföljande kostnadsstegringar varit en av orsakerna till den kraftiga valförlusten, men jag drar även slutsatsen att försvarsfrågor har haft avgörande inverkan på valutgången.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: