Kristallkulor och beslutskonsekvenser

Att vara människa är svårt. Att vara politiker verkar också ibland vara svårt. Till yrket tycks höra att man måste framstå som helt säker, helt övertygad om sin uppfattning. Sten Tolgfors har nyligen sagt att Försvarsmakten, liksom Försvarsberedningen, ser inget hot för enskilt militärt angrepp riktat direkt mot Sverige. Däremot ska vi kunna hantera kriser, intressekonflikter och incidenter som också kan vara av militärt slag, även i närområdet.
Bläcket har dock knappt torkat på inriktningspropositionen så kommer nya input.
I sitt sista nyhetsbrev har avgående ÖB en tankeväckande passus. Syrén trycker på effekterna av den globala ekonomiska krisen. ”Med en djup global ekonomisk kris är den fortsatta utvecklingen såväl ekonomiskt som säkerhetspolitiskt idag mycket svårbedömd”. Han menar att världen befinner sig i ett mer ovisst läge ”än förmodligen någon gång sedan andra världskriget”. ”Tidigare uppnådd politisk enighet får inte hindra nödvändigt nytänkande”.
Jag kan inte se detta på annat sätt än att Håkan Syrén idag inte ser lika ljust på omgivningen som han gjorde i höstas och som också avspeglas i Försvarsberedningens redovisning. Jag har i diverse kommentarer i bloggvärlden sagt att säkerhetsanalytikers prognoser om den militära utvecklingen rimligen inte kan vara säkrare än till exempel prognoser av börsanalytiker.

Den omdebatterade oförmågan att vid ledning av våra JAS39 C/D utnyttja det världsunika och synnerligen effektiva, krypterade och talradiotysta ledningssystem som växt fram under Viggenepoken och som utnyttjas även av JAS39 A/B framstår för mig som en olycklig men fullt logisk konsekvens av att fram tills den nyss inlämnade inriktningproppen så gällde för Försvarsmakten att inget hotade Sverige som skulle motivera att Försvaret utformades för annat än insatser i utlandet.
Om svenska stridsflygplan skulle insättas i utlandet skulle det tveklöst vara under NATO-ledning eftersom det är endast i NATO som sådan kompetens och utrustning finns. Vid sådana insatser skulle vi självfallet få tillgång till de nödvändiga kryptonycklarna. JAS39 i C/D-version behövde alltså inte utrustningen som vi tidigare tagit fram för ledning i nationella insatser. Man skall veta att moderna stridsflygplan är fullproppade med elektronik och kan man slippa en eller ett par burkar så uppstår utrymme för något som har högre prioritet.
Efter några år med ett försvar som inte behövdes för det nationella skyddet skall vi nu åter ha sådan förmåga. Vi kommer emellertid inte på många år att kunna stridsleda våra Gripar med de av hela världen, inklusive USA, beundrade svenska systemet.
À propos detta problem säger försvarspolitikern Allan Widman i sin blogg: ”Min tro är att detta slutar med att A/B versionen behålls i flygvapnet. Detta är inget större bekymmer. Det finns säkert individer av A/B som flugit mindre än individer av C/D. Och skillnaden i prestanda mellan versionerna är små: Det är samma motor, samma radar och samma aerodynamiska lösningar.”
Widman var tidigt ute med att peka ut bristerna i ledningssystemet och brukar vara rätt välunderrättad om militära ting. Vad han tänkte på när han skrev så i sin blogg 23 mars har jag aldrig förstått för inte kan det väl vara att vi i ett skärpt läge inte skall använda våra 39 C/D förrän efter mitten av nästa decennium när ett nytt ledningssystem förhoppningsvis förbandssatts?
Det blir konsekvenser av de beslut man tar och det blir konsekvenser av att man inte tar beslut. Beslut att bränna broarna bakom sig brukar vara ett tecken på att man är ute på ett självmordsuppdrag.