Med reservation för att allmänheten (dit sedan länge även jag hör) säkerligen inte fått hela bilden redovisad och att jag kanske missförstått eller sumpat delar av publicerad information har jag kommit till följande reflektioner.
Säkerligen lär sig Flygvapnet mycket av de erfarenheter som FL01 får under insatsen även om uppdragen med 8 nedflugna JAS39 begränsas till ” ett till två uppdrag per dag, men vid behov mer än så” http://www.forsvarsmakten.se/sv/Internationella-insatser/Libyen-UP/Nyheter-fran-Libyen/Bidrar-i-operationen/.
Vad jag är mer tveksam till är om våra politiker vill lära sig något av vunna erfarenheter.
1): Man kan konstatera att de flesta libyiska flygaktiviteter upphörde redan i och med koalisionens anfall med markmålsvapen de första dagarna, huvudsakligen med cruise missiles och långräckviddiga attackrobotar, riktade mot libyska flygbaser, ledningscentraler och flygplan på marken. I klartext var det alltså med anfall mot markmål som en No Fly Zone snabbt kunde upprättas. Vi vet inget om skador på tredjepart (collateral damage på nusvenska) i samband med dessa anfall men de skedde huvudsakligen med vapen med stora stridsdelar. Det är inte helt bekräftat men några luftstrider flygplan mot flygplan tycks inte ha ägt rum.
I en konflikt i Sveriges närområde kommer det att vara angeläget att tidigt bestrida en angripare (totalt) luftherravälde – Med vilka vapen – ur vår arsenal eller planerade för anskaffning, kommer Sverige att kunna åstadkomma (temporärt) luftherravälde?
2): Givet våra restriktioner i Libyen är spaningsuppdrag den av våra förmågor som bäst bidrar till NATO´s insatser – vilket inte förvånar för alla talar ju om vikten av informationsövertag. Av huvudsakligen politiska skäl är S i JAS fortfarande en bra bit från måluppfyllnad.
3): Med tillgång till ett 60-tal stridsflygplan vädjar NATO ändå om ytterligare attackkapacitet.
4). Enligt SVT Rapport fanns Libyiskt stridsflyg baserat på 7 baser. Dessa förefaller nu ha slagits ut genom första dagarna av koalisionens attacker.
I Sverige har vi drastiskt reducerat vår kapacitet att betjäna stridsflyg till två baser.
5): Med bäring på vår doktrin att vid behov solidariskt stötta grannländer med militära styrkor och att förvänta oss att få motsvarande hjälp om vi så behöver, så bör man dra erfarenheter av den tid det tagit att fatta beslut i de länder som nu är engagerade i Operation Unified Protector. I brist på konkreta avtal med andra länder bör erfarenheterna ligga till grund för dimensionering och beredskapstider för Sveriges flygstridskrafter – i synnerhet beträffande den viktiga förmågan att tidigt bestrida en angripares (totala) luftherravälde.
6): Jag måste även peka på en erfarenhet från Libyen som vi inte bör dra för stora växlar på. Att se marken med ögon och andra sensorer från 5000m flyghöjd förutsätter libyskt väder och är sällan tillämpligt i Sverige.
P.S. Om någon skulle få för sig att jag likställer Sverige med Libyen så har denne någon läst som Fan läser Bibeln. Jag drar slutsatser kring allmäna luftoperativa spörsmål.
Bosse kommenterar 